Back to basics - Il Molino di Grace Chianti Classico 2010 & Pelissero Barbaresco Nubiola 2008

Vi har spanat och anat en trend att det tenderar bli allt dyrare och finare viner som avhandlas både i blogg- och twittervärlden. Det provas vertikaler av Château d'Ampuis, 50-åriga Vega Sicilia, Brunelloprojekt som är så stora så att man både dreglar och baxnar. Bourgognerna är av finaste slag, champagnerna likaså och Rieslingen är oftast på GG-nivå.
Inget ont i det och en naturlig utveckling kan tyckas, i alla fall för den enskilde vinprovaren som hållit på lite längre än vi, men är det så självklart att utvecklingen bara skall gå i riktning mot toppen av kvalitetspyramiden?
Det är lätt att ryckas med i köp- och provningshetsen av de allra dyraste vinerna men det finns en risk att man tappar sugen om man till slut inte har kvar de riktigt stora vinerna att längta efter. Var sak har sin tid och var och en gör sin vinresa i egen takt. Man får se till att inte bli blasé i förtid.
Visst behöver man ha smakat toppviner lika väl som riktiga bottennapp för att kunna värdera det som finns däremellan, men vinintresset och upptäckarglädjen kan även upprätthållas genom nyfikenhet och lyhördhet i sidled. Även om man ibland gör avstickare till de finaste vinerna måste man fortsätta att upptäcka nya områden, producenter och druvor samtidigt som man fördjupar sig i välkända marker och även följer årgångar av tidigare guldkorn.
Man kan få vinkickar utan att det behöver kosta skjortan.

De här båda trotjänarna har lovordats av oss tidigare och har under hösten inköpts i nya årgångar.


Il Molino di Grace Chianti Classico 2010

Mörkt rubinrött med lätt blåstick.

Redan vid första karaffsniffen tickar lustcentrum igång trots lite oväntad fatighet med svaga iglookolatoner o skokräm som efterhand drar mer åt våtrumstapet och en antydan till kakao. Faktum är att vi tänker fatad Barbera vid första doftintrycket tills allt faller på plats i munnen med mörka kärva körsbär, svart te, viss örtighet, drygt medelhög syra och ganska rejäla tanniner, kanske mer än väntat för att vara sangiovese.

Vinet är lite grövre, råare och känns mer fatdominerat än vad vi minns tidigare årgångar i motsvarande skede. Här saknas dock den rostade eken och med några år på rygg lär faten integreras och frukten mogna fram, men redan nu är det alldeles förträffligt särskilt på matbordet. 

Pelissero Barbaresco Nubiola 2008
Mörkt rubinrött.

Omisskännliga nebbiolomarkörer som domineras av linolja, duschdraperi, viol, Lakrisal, lite tjärpapp och örter. Frukten hittas främst i smaken och är den traditionella blandningen av mogna jordgubbar och mörka körsbär kryddat med än lätt dos järnmineralitet och små granskott. Frukten är dovare än 2007 års modell och faten något mer markerade men med en behaglig lättrost som säkerligen kommer att integreras fint med frukten efterhand.

Syran är hög och visst finns tanninerna tydligt närvarande men biter inte till överdrivet vasst.

Ungt och lite ruffigt som det är nu men andas kvalitet och fungerar helt klanderfritt redan.