Jura x 2 - La Mailloche från Octavin och Tissot

Vi har ju tidigare antytt att Domaine de l'Octavin i våra gommar inte riktigt levt upp till sitt rykte som biodynamisk Juraproducent av rang, trots att det platsar på Noma.
En flaska av deras Pamina 2011 har legat till sig här hemma i några månader. Privatimporterat via Vin&Natur. Gjort på Chardonnay från vinlotten La Mailloche utanför Arbois. Svårt att hitta aktuell info men åtminstone tidigare årgångar har haft skalkontakt och legat 2 år på 1-4 år gamla fat. Inget tillsatt svavel.

Tissot La Mailloche Chardonnay 2009 är ett varuprov från TM Kvalitetsviner, som vi för ovanlighetens skull tackat ja till, enligt vår princip att bara ta emot sådant vi själva tycker om och kan tänka oss att köpa utan att själva bli köpta. Handskördat, oklart om skalkontakt, lagrat på 228-liters fat varav en tredjedel nya. Låg mängd tillsatt svavel.

Det är upplagt för en jämförelse. Olika årgångar men i övrigt samma druva, samma vinmark och båda producenterna är biodynamiskt certifierade.


Domaine de l'Octavin Panima 2011
Lätt ofiltrerat mycket ljust gult med svagt grönstick.
Ganska knutet dag ett. Lätt nötig friskt äpplig doft med minimal naturton.
Välstrukturerat medelfylligt. Gröna och röda äpplen, citrus och zest. Endast minimal grapebeska. Väintegrerade lätta träförnimmelser.

Dag två och tre blommar det upp en del och vi får en något mer voluminös cideräpplighet i både näsa och gom nästan som äpplejuice med fruktkött. Gula blommor, en del mineraler, ganska hög men balanserad syra. 

Tissot La Mailloche Chardonnay 2009

Två år kan sannolikt inte förklara den stora skillnaden i färg. Här måste det nästan vara skal inblandade under macerationen. Ljust guldgult och skimrande klart inger det förhoppning om stor doft och koncentration. Mycket riktigt - näsan möter en kraftfull lätt oxiderad doft med bokna äpplen, rostade hasselnötter, valnötspanel från 70-talet, rökiga mineraler och lite limstift. I munnen är det tämligen tätt och koncentrerat, men med en samtidig riktigt vass syraegg som snyggt och effektivt skär behagligt genom gom o tunga. Lång fin eftersmak med tomatliknande umami på sluttampen. Dag två och tre lugnar det ner sig något i intensitet och här kan nog anas en liten nypa curry och framför allt en behagligt mjukare textur utan att det blir oljigt. 

Panima är minsann det bästa vi druckit från Domaine de l'Octavin, i alla fall när det matats med syrgas i dagarna tre. 

Komplexitetskampen vinner däremot Tissots La Mailloche där första tanken är att det är en påbörjad Vin Jaune som inte nått ända in i målfållan. Vad vi kan finna har det emellertid inte alls vistats under något jästtäcke utan gjorts som andra traditionella viner à la ouillé, dvs på fat som fyllts upp efterhand som vinet dunstar. Alla må inte tycka om den här lätt oxiderade nötiga stilen men vi tvekar inte att köpa årgång 2011 när det släpps på SB i mars.
Panima borde de flesta tycka om, både med och utan mat eller större eftertanke.

Oj, så mycket hellre vi kontemplatoriskt smuttar på endera av dessa viner under några dagar i stället för att stjälpa i oss 3 liter BiB till samma pris.