Fenocchio Barolo 2008 och Prowinemässa med enstaka piemontesiska guldkorn

Nog trodde man att förkärleken för söta livsmedel snarast skulle öka med åren. Visst var det mest äldre som gick och köpte bakelse och wienerkrans på konditori. Kanske för att doft- och smaksinnet avtar med tiden och att känslan för det söta är det som försvinner sist.
Och så går man själv och blir alltmer åt det strama och snipiga hållet. I alla fall vad gäller vinpreferenserna. Resan i Toscana från överfatade Fonterutoli till traditionellt gjord sangiovese gick snabbt. I Piemonte ännu fortare från La spinettas kola- och hallonremsnebbiolo till traditionalisterna. Ungt skall det vara, gärna med småkantiga kartiga syror och högadstringerande tanniner som så fint slipas ner av köttbitar och fett. Äldre varianter slinker naturligtvis också ner med välbehag men det är svårt att vänta.
Riesling och chenin blanc är väl de enda vita med restsocker över 3 g/l som får passera våra gomsegel utan att visa leg. Visst är vi fortfarande under uppbyggnadsfas och letar brett även om vintratten smalnar av successivt, men får vi välja blir det helst varianter med pH-värde närmare saltsyranivå.

Frågan är då: Stämmer inte vår ålder-och-sötmateori för viner? Stämmer den överhuvudtaget för annan föda? Är vår utveckling naturlig för de som är mer vinintresserade än normalpopulationen? Är det kanske så att pendeln efter ett tag svänger tillbaka så att vi kommer att kasta oss över vanilj- och koladrypande amerikanska viner vad det lider (hu, hemska tanke)? Eller (mindre hemska tanke) är det så att vi inte är så gamla som kyrkböckerna anger?

Nå, nu var det egentligen tänkt att bli ett inlägg om Prowines vinmässa i Malmö. Vi var där i fjor och gav det en ny chans i år. Tveksamt om det blir fler gånger av olika skäl:

1. Inte så många utställare
2. Tämligen många plockar fram sina enklare viner eller oantastliga säkra kort. En utställare satsade helt på BiB. Man får väl ändå förutsätta att de som går på en vinmässa är någorlunda intresserade av att prova något som inte finns i Systembolagets bassortiment för 70 kr flaskan eller ännu billigare på BiB. 
3. Redan efter 2 timmar (av 6) är de lite intressantare vinerna borta och trängseln så stor att möjligheten att diskutera med utställarna är minimal liksom ens att se flaskorna. Bättre lokal än S:t Gertrud tack!

I alla fall väljer vi att begränsa oss till att nämna den största ljusglimten och det är där den långa ingressen får sin förklaring. Ledorden är således traditionell, slank, syra, tanniner.

Italienska magasinet var med på nätprovningen som  anordnades för första gången för vissa vinjournalister härom veckan. Vi som slaviskt följer bloggarna Italienska viner och Billigt vin känner redan till producenterna Giacomo Fenocchio och Le Piane som högkvalitativa traditionalister från Piemonte och som glädjande nog säljs av Italienska magasinet. Som av en händelse drack vi Fenocchios standardbarolo anno 2008 dagen innan mässan och nu får vi dessutom chansen att prova deras småtrevliga Langhe Nebbiolo och den renfruktiga  Barbera d'Alba som inte heller den gör oss besvikna. 

Ännu mer spännande är nordpiemontesiska Le Piane med sin läskande och faktiskt svagt biodoftande "Maggiorina" gjort på Nebbiolo(50%), Croatina(40%), Vespolina(5%) och Uva rara(5%) och det nyare tillskottet i sortimentet "Mimmo" med Nebbiolo(70%), Croatina(25%) och Vespolina(5%). Mimmo ännu slankare än Maggiorina med om möjligt lägre pH och ändå skönt bett i tanninerna. Rinner nerför strupen i ett nafs innan vi ens snuddat vid tanken på att spotta.
Hyfsade priser, även om man kan hitta några av flaskorna billigare hos Winewise där vi tidigare köpt dessa. Hemleverans för 150 kr upp till 12 flaskor och gratis frakt vid köp av fler än 18 är inte heller dåligt. Eloge för att man verkar göra en seriös satsning på kvalitetsviner. Hoppas att fler än vi hittar hit. 

Mycket mer värt att rapportera har vi inte. 

Jo, gårdagens Fenocchio Barolo 2008 måste ni ju få:

Transparent granatäppleröd. Det ångar av nebbiolo i form av rosor, jordgubbar, syltburklock, lakritsrot, örter och mineraler och i munnen får vi ett hav av mineralsälta med salmiak varvat med de där jordgubbsburklocken, nypon, måttligt med fina pulvertanniner och en rejäl men inte överdriven syra. Redan tämligen lätttillgängligt och finstämt för sin ungdom och utifrån traditionell tillverkningsmetod. Möjligen saknas det där lilla extra djupet som är så svårdefinierat men det kommer kanske med tiden.

90