Vi ger snabbt Spanien en ny chans igen inte långt efter att vi blev besvikna på Baron de Ley, men drar oss nu österut utanför fastlandet.
Mallorca har två D.O. där det största Pla i Llevant på öns östra hälft kanske mest är känt för Ànima Negra. Det mindre Binissalem fick D.O.-status 1991 och ligger 2-300 m ö h just intill staden med samma namn, några mil rakt norr om Palma. Jordmånen är kalkrik och består av lerjord på en grund av kalksten och lera. Klimatet präglas av långa varma höstar med lite nederbörd och trakten är skyddad från kyliga vindar genom bergen i nordväst. Rödvinerna måste bestå till minst 50% av den lokala druvan Mantonegro.
José L. Ferrer är sannolikt den kändaste producenten i området. Redan vid infarten till staden möter man firmans jätteflaska. Man har tillverkat vin sedan 1931 och har ett kvalitetsrykte men stilen anses åt det gammaldags hållet. Måste absolut inte vara negativt tänker vi.
Redan första kvällen på resan blev vi glatt överraskade av deras enklare Crianza 2009 på en restaurang i Port d'Andraitx. Vinet vi dricker nu till Iberico-racks, tzatsiki och grekisk(!) sallad är deras reserva från 2003, köpt på vingården men vi hittade det i efterhand även på lite olika supermercados, ställvis till extrapris kring 10€ vilket gör oss lätt skeptiska. På plats smakade det dock utmärkt utan djupare analys och det skall bli intressant att se hur det klarar sig en svensk vinterkväll, bara några dagar efter att vi sågat en gran reserva från Rioja.
Mantonegro står för 56 % , därutöver innehåller det 27 % Tempranillo, 16% Cabernet Sauvignon och 1% Callet.
Märkligt nog finns varken Mantonegro eller Callet med i Oz Clarke's "Grapes & Wines" men man hittar lite fakta här och här om dessa lokala druvor.
Färgen är drygt medeltransparent vinröd med begynnande tegelkant. Doften är måttligt stor och spanskt dillig med touch av kräftspad men innehåller även lite träiga fattoner, lakrits, örter och läder. Frukten är mest åt skogsbär med både vildhallon och blåbär. Smaken är i paritet med doften med en bra syra och faktiskt mineralitet, men närmast obefintliga tanniner. Mjuk munkänsla och en slank struktur med halvbra längd men viss finess. Okomplicerat, trevligt och väldigt läskande.
86
Ja i kvalitet och struktur borde det väl inte kunna mäta sig med den förra kända riojan men den här stilen gillar vi så mycket bättre. Charmfaktorn och drickbarheten är överraskande hög. Strunta i poängen och läs bara texten om ni så vill. Det här är riktigt trevligt. Mallorca lär ha ryckt upp sig på många sätt även vinmässigt. Vi återkommer nog i frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar