lördag 11 januari 2014

Ett knappt halvblint Italien


Man kan ju tycka att det är lite skevt fördelat på Malmömunskänkarnas tvåbetygskurs när Frankrike är uppdelat på 5 olika områden och tillfällen, medan Italien som är lika stort vinproduktionsmässigt har fått ett tillfälle. Å andra sidan är det tacksamt att få hålla i den delen eftersom alla gillar dessa viner. Liten kurs detta år men med inbjudna gäster blir det 12 för dagen. Enligt kursprogrammet skall praktiskt fokus ligga på Toscana och Piemonte men Corvinavin rekommenderas därtill. Med utrymme för lite handlingsfrihet är det väl lika bra att klara av ett Amaronevin redan som en aperitif, att smutta på under första teoridelen.

Tenuta Sant'Antonio brukar hålla hög kvalitet även om man själv inte är någon amaroneförespråkare.
Campo dei Gigli 2005 Amarone della Valpolicella DOC har respektingivande 16% alkoholhalt men känns inte lika eldigt som väntat. Visst är det typiskt med russintoner och viss värme men förvånansvärt balanserat och skönt fritt från de värsta chokladavarterna.

Så en munrensare i form av Ferrari Brut Metodo Classico innan det intressanta börjar.
Upplägget är att öppet prova tre sangiovese och tre nebbiolo av olika typ och kvalitet och sedan avsluta med en blind av varje druvsort eftersom det är vad som förväntas komma på provet senare i vår. Inbillar mig att man lär sig mer genom att inte prova allt helblint.

Felsina Berardenga 2010 släpptes i höstas och är väl inget man springer benen av sig för att hitta även om det är ett oftast pålitligt vin från en känd kvalitetsproducent. Det här blir mycket riktigt ett bra typexempel på enklare standardchianti. Lite kärva körsbär, hyfsad syra, knappt medium tanniner och något klen längd. OK men nog finns det väl bättre saker att hitta för 149 kr även på Systembolaget.
Än tydligare blir detta när man jämför med vinet bredvid, Mazzei Ser Lapo Chianti Classico Riserva 2005. Huvudsakligen Sangiovesebaserat men med 10% Merlot. Köpt för 4 år sedan för 179 kr, lite väl fatigt då men nu har detta integrerats väl. Ingen  Coca Cola som Mazzeis Fonterutoli brukar få efter några år. Här hittar vi istället en del mer seriösa mognadstoner med svamp, lite tryffel och ändå fortfarande fin körsbärig frukt, bra syra och en del avrundade tanniner. Viss komplexitet och funkar bra som illustration av begynnande sangiovesemognad och nästa steg på sangioveseskalan där vi överst denna eftermiddag hittar Poggio di Sotto Rosso di Montalcino 2007. Hoppas nu bara att deltagarna inser storheten i detta...
Jodå de är duktiga och det finns ingen anledning till oro. En av dagens favoriter verkar det som. Ljust åt det brunröda hållet som en nebbiolo men med mindre tuff struktur och något tanninfattigare. Här finns en antydd sötma, de sangiovesiska körsbären och även lite jordgubbar i frukten. Bra syra, en liten tryffelpust och en nypa tobak. Ungt men redan nu är det tillräckligt balanserat för att avnjutas både med mat och ensamt. Bättre än mången Brunello, men så kostar det också 349 DKK på Atomewine.

Alla uppskattar inte biotonerna i Cascinja Tavijn Barbera Piemonte "La Bandita" 2011. Man får väl föreställa sig hur det skulle vara till mat och jag tycker att det funkar som barberaillustration (om än inte urtypisk) med sin fina frukt, höga syra och låga tanninhalt. I alla fall blir det en övergång till andra akten.

I nebbiolosektionen börjar vi med en Luigi Pira Langhe Nebbiolo 2008, det enda vinet jag inte provat tidigare. Vi är flera som tycker att det är en besvikelse för sina 195 kr. Faktiskt lite unket, snipigt och ogint med en viss besk bismak och inte mycket till nebbiolotypiska tanniner. Dagens sämsta vin om man själv får säga det. Däremot tycker några att Enrico Serafino Barbaresco 2008 är en trevlig överraskning. Halvtraditionell producent (se kommentar) men ändå finns här mer kola och fudge än vad jag minns från inköpet för något år sedan. Lättsamt och fläckfritt även om karaktären saknar större komplexitet. För 179 kr är väl knappast annat att vänta. Tåmligen typiskt och funkar utmärkt som dagens mellansegmentsnebbiolo och (första) Barbarescoillustration som det är tänkt. På samma sätt fungerar det nästföljande La Spinetta "Barolo Garetti" 2006 som flera håller på som dagens vin. Fint exempel på modern barolo med rejäla men inte stenhårda tanniner, hög syra och stöttande men inte störande fat. Tillgängligt nu, viss eldighet men annars invändningsfritt. 380 kr då det köptes på SB augusti 2011.

Jaha, de blinda då. Jo druvorna spikas naturligtvis direkt av samtliga inklusive gästerna. Inte länge sedan vi skrev om Il Molino di Grace CC 2010 och Pelissero Barbaresco Nubiola 2008 och kul att prova igen så nära inpå. Barbarescon ännu mer finlemmad idag och är lätt det bästa klipp vi kan komma på. 100 DKK jämfört med 299 kr i BS. Ett ohotat fynd.












11 kommentarer:

  1. Lessrof! Kolla upp så att inte kontot är hackat! Visserligen diskreta och smått försynta, men dock, lovord för, i tur och ordning: en typ T8-amarone, Ser Lapo och, lo and behold; La Spinetta... Får lugna ner mig med en negroni.

    /Patrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns andra mediciner mot sådan nyansöverkänslighet som du tycks lida av, men en negroni är godare ;)
      Jo jag skenade kanske i väg lite på spinettan...Kul att man kan bli positivt överraskad när förväntningarna är nära absoluta fryspunkten. Ser Lapo var jag mest förvånad över. Gott rakt upp och ner.

      Radera
  2. Ser Lapo är den stora chocken, särskilt då det är en 2005:a ...
    Och här ser vi fördelen med blint - man har inga förväntningar. Jag har under 2-betygskursen i Stockholm haft en lite småfjollig Napa-Cab som bäst samma kväll som jag sågade en rejäl Cahors för "godisestrar". Häromkvällen provades Österrike och Tyskland och trots bland annat keller i laguppställningen höll jag Würzburgs Silvaner som bäst ...
    Skämt åsido, jag vete tusan vad man lär sig mest av - annat än att mängdträning är bra träning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt är det skönt att det inte alltid är förutsägbart. Svårt att veta vad som är bäst i utbildningssyfte. Helblint lägger man ibland för mycket energi på analys som visar sig vara felaktig och sedan inte kan reproduceras vid kommande provningar. Det gäller att hitta enstaka beskrivande ord som fångar kärnan i vinet vilket kanske är lättare vid öppen provning och diskussion. Sen är blint betydligt roligare... Tror man måste blanda. Och som sagt; mängdträning och jämförelser är det som gäller.

      Radera
  3. Förresten, angående Serafino; är du säker på att det är en producent som man bör kategorisera som traditionell? Roero-baserat med en omåttligt välfylld produktportfölj, välrepresenterade med närmast lågprisprofil på varuhusen i Piemonte (rejäla volymer?). Skulle förvåna mig om det inte var små fat och rotoferm inblandat.

    /Patrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minnet är uppenbarligen inte vad det borde eftersom jag själv försökt forska på det tidigare och beslutade mig för "semimodern" visserligen i min bloggungdom men ändå.. http://lessrof.blogspot.se/2012/11/barbaresco-enrico-serafino-2008.html

      Radera
  4. Superintressant! Vi kör samma avsnitt i Stockholm 11 februari, och visst är det galet att hela det fantastiska stövellandet ska klaras på en enda kväll. Men... får man hand om favoritområden som Tyskland och Italien så ska man väl ändå inte klaga... och i det senare fallet blir det oundvikligen diskussioner om tradition och modernism, och jämförelser av typexempel.

    Vi provade Garretti vid två tillfällen våren 2013 och var väl inte direkt imponerade:

    cellartracker.com/classic/wine.asp?iWine=1102249

    Nebbiolo och nya barriquer känns allt mer som två inkompatibla storheter. Byt ut nebbiolo mot sangiovese och problemet är detsamma. Ser Lapo till exempel brukar vanligen kännas alltför ekbeskt. Här är det förstås högst personligt hur (störande) man uppfattar en dominant ekbehandling...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grejen är väl att försöka möta kursdeltagarna där flertalet är och varsamt leda dem i "rätt" riktning. Ville ha med några viner som de möjligen kan få stöta på när det är dags för provet och några som jag själv gillar.

      Radera
  5. Vettigt resonemang. Det måste självklart finnas några av "the usual suspects" med. Sen vill man ju ha in några representanter för området som sannast och bäst. En del hänger väl också på vilken inriktning man har tänkt sig för diskussionen. Det går givetvis att göra på ett flertal olika sätt, även om kursplanen begränsar inriktningen till Piemonte, Toscana och Veneto (känns ganska omodernt idag med tanke på allt spännande som händer på platser som Sicilien, till exempel).

    SvaraRadera
  6. Överdriven fokus på Frankrike och Italien är tyvärr helt sant inom Munskänkarna. Läste teori som en tok förra året och hade till och med koll på de flesta AVA:s i USA.

    Provet innehöll runt 70 % från It och Fr, vilket kändes oerhört snedfördelat.

    Hade siktat på alla rätt, fick nöja mig med ca 70 poäng då ett avsnitt blev en djupdykning i Bourgogne, vilket var allt annat än rättvist.

    Nåväl, tentan med teori och praktik blev avklarad i alla fall och all extra kunskap kommer kanske till nytta vid 3-betyg.

    Mvh
    Mattias

    SvaraRadera
  7. När jag läser inlägget tänker jag att jag är glad åt att jag tog mig igenom alla munskänkskurserna och ännu gladare över att inte vara kvar i föreningen. Raderna "Enligt kursprogrammet skall praktiskt fokus ligga på Toscana och Piemonte men Corvinavin rekommenderas därtill" sänder kalla kårar längs ryggraden... Känner mig nöjd över att mitt vinintresse tagit sig mindre seriösa former där inriktningen numera helt handlar om njutning. Samtidigt blundar jag inte för det faktum att kunskapen på något sätt bidrar till upplevelsen.

    SvaraRadera