söndag 18 november 2012

Tenute Sella Bramaterra 2005


Nebbiolofans vet att druvan odlas i DOCG-områdena Barolo, Barbaresco, Roero, Ghemme och Gattinara i Piemonte, samt Sforzato di Valtellina och Valtellina superiore i Lombardiet.
Emellertid finns andra områden där man odlar Nebbiolo utan denna allra högsta italienska kvalitetsbenämning.
I norra Piemonte t ex, mitt på en tänkt linje mellan Torino och Lago Maggiores mitt, ligger DOC-områdena Bramaterra och Lessona. Här finns Tenute Sella där familjen Sella har vinodlingar sedan 1600-talet.
Första gången man tillverkade Bramaterra var 1902.
Första gången vi köpte det var 110 år senare.
Det ångrar vi inte det minsta.

15-25 oktober 2005 skördade man Nebbiolo, Croatina och Vespolina från i genomsnitt 45-åriga stockar i sydvästläge 300-350m ö h. Innan de blandades i proportionerna 70/20/10 fick Nebbiolo- och Vespolinadruvorna macerera i 16 dagar och Croatinan i 12 och jäsa i rostfria tankar. Malolaktisk jäsning skedde därefter i träfat fram till våren varpå det lagrades på 1000-litersfat av slavonsk ek i 24 månader.
16 juli 2008 tappade man vinet på 22000 flaskor.
En av dessa letade sig hem till oss via Köpenhamn och Winewise.

Allt denna detaljrikedom för att inte glömma de omfattande momenten, omsorgen och tidsaspekten när man gör ett kvalitetsvin. Att stanna upp och reflektera över vinets historia, tillverkningsprocessen och människorna bakom tillför ytterligare en dimension mellan sniffarna och de långsamma klunkarna. Allra bäst är när man besökt platsen ifråga. Det har vi inte i detta fall. Ännu. Andra har.

Mindfulnessutbildningar i all ära, men de är sannolikt inte billiga.
Här fick ni en gratis. Endast 195 DKK i vinkostnad tillkommer.
För det kan man i o f s köpa en bag in box av något slag och tappa upp 4 ggr så mycket i glas efter glas.
Men då håller inte hjärna och lever lika länge.
Och man känner knappast någon medveten närvaro och får inte den här upplevelsen.

Medeltransparent närmast granatröd med tegelkant.
Underbar doft av nyputsade skor, röda körsbär, tranbär, rosmarin, tobak och lakritsrot.
Nästan lite torrt och dammigt i munnen där tanninerna är tämligen rikliga och närmast finpudriga. Syran är mer än medelhög. De röda bären dominerar tillsammans med örtigheten men alla dofterna går igen på tungan. Svalt, finlemmat, elegant och alls icke obalanserat. 
91 

Ni kanske börjar förstå att vi tilltalas av den här sortens viner.
Enligt producenten finns en lagringspotential på 20 år.
2 månader klarade vi...




2 kommentarer:

  1. Så sant; Sellas viner är svårlagrade. Fast har man å andra sidan tänkt lagra något i 20 år vore det ju närmast kriminellt att inte nypa en flaska för att kolla av hur vinet beter sig i sin ungdom? ;)

    Bramaterra och Lessona är ypperliga gås-/ankviner, liksom för övrigt Occhipintis SP68 2011 - har gjort jublande succé här hemma vid två gåsmiddagstillfällen de senaste veckorna. För att inte tala om hennes Frappato...

    /Patrik

    SvaraRadera
  2. Helt rätt, vad gör man inte för vetenskapen som någon vis man antydde för en tid sedan ;)
    Kan tänka att de passar fint till fet fågel. Bra tips! Frappaton ligger i pipeline för provning.

    SvaraRadera