Künstler "Reichestal" Pinot Noir 1999

Outgrundliga äro vinets vägar. Just detta kom vi på spåret genom att Più Rosso skrev om Künstlers baspinot "Tradition" i augusti. Via kommentarsfältet tipsade han om att vårt eget kära systembolag sålde denna storebror.

199 kr för en 13 årig tysk pinot, lagrad och klar tyckte vi verkade vara ett fynd och när vi såg att systembolaget i/på Limhamn hade flaskor kvar trots att det släpptes juni 2011, kunde vi inte motstå frestelsen att köpa. Faktum är att vinet fortfarande går att finna i olika butiker runt om i landet.

Künstler huserar i Hochheim am Main i Rheingau. Spätburgunder utgör endast 12%, medan Riesling naturligtvis dominerar med 80% av totala arealen på 37 ha.

Efter en dryg timme på karaff avger detta mörkt tegelbrunröda vin rikligt med dofter av örter, tallbarr, små grankotteskott, mogna kokta jordgubbar, pinotkrydda, läder, kaffe, salmiak, mint och en hel del mognadstoner i form av undervegetation och kålrot. I smaken dessutom såväl pors som malört och det är lite som att bita i ett apelsinskal med både beska och syra. Här finns tämligen rikligt med fat kvar nästan som av träfiberplatta med fatbeska pulvertanniner, ändå är det mjukt avrundat på tungan och inte så distinkt. Kanske är det åldern, kanske är det här vi hittar tysken i vinet. Syran är fortfarande hög och det här kan säkert hålla ihop i flera år till, men om det blir så mycket bättre är tveksamt.
88(+)

Fatbeskan drar ner betyget för undertecknad, medan C ligger minst ett snäpp högre poängmässigt. Hårklyverier kan tyckas, för visst är detta närmast ett fynd när man räknar in lagringskostnader. Här handlar det mer om preferenser än ifrågasättande av kvalitet och till kvällens ankbröst med skogschampinjoner och jordärtskocka fungerar det alldeles förträffligt. Och hur ofta dricker man så gammal tysk pinot? Tack SB! (Ja alla bara klagar på SB men man måste ge lite positiv förstärkning när tillfälle bjuds).