Château Champarel hittade vi genom att råka beställa in det en middag på den fantastiska lilla krogen Le Bistrot du Presbytere i byn Quessac. Vi köpte det dagen därpå av Madame Bouché själv på vingården och i efterhand har vi läst i Paul Strangs "South-West France" att han tycker att producenten tillhör de bästa i Pécharmant.
Clos du Marquis fanns på systembolagets senaste nyhetssläpp och vi köpte eftersom det såldes på halvflaska. Dyrt men inte omöjligt om man nu vill prova lite bättre bordeaux.
Årgången 2005 är samma för att jämförelsen skall bli rimlig. Ett bra år i dessa trakter.
Château Champarel Cuvée Prestige 2005, Château Champarel (9€)
Lätta mognadstoner, svamp, lite murrig mörkfruktig doft som efterhand öppnas till mer svarta vinbärsblad, romrussin, lite choklad, örter med rosmarin.
Mörk frukt med sv vinbär, ceder, choklad, bra bett i tanninerna, lite svagare syra, måttlig längd. Rejält i ruffigare stil, i viss mån obalanserat men perfekt till viltsteken.
87
Clos du Marquis 2005, Château Léoville-Las-Cases (349kr/375 ml)
Endast antydda mognadstoner som får lustcentrum att burra till lite lätt. Lyxiga fat inledningsvis faktiskt med lite spanska (amerikanska) vibbar med kolafudge, lite dill och svaga vaniljtoner, men under kvällen kommer lite mer klassiskt franska lättrostade kaffetoner och trä fram. Svarta vinbär plus liten mängd lite rödare frukt och antydd örtighet.
I smaken viss elegans, fina svarta vinbär med liten tillblandning av rödare frukt, rikligt med fina syror och bra längd men väldigt polerade tanniner. Mycket välbalanserat och med hög drickbarhet redan nu.
90+
Ja man kan ju diskutera prisvärdhet i det oändliga. Så många olika faktorer styr det personliga värdet av ett vin. Här är det dessutom svårt att jämföra priser exakt eftersom Château Champarel är köpt på vingården och Clos du Marquis på systembolaget, men för vår del är det definitivt inte värt den stora prisskillnaden mellan dessa viner. För 349kr hittar man andra minst lika bra eller bättre viner på helflaska.
Snackar vi lagring och tittar på korkarna så lär å andra sidan Bergeracvinet inte ha så mycket att hämta på lång sikt. Snackar vi dricka och matvin är prisvärdhetsfaktorn mångdubbel mot Bordeauxvinet.
Vi kan i alla fall åter konstatera att vi imponeras av Bergeracområdet och Pécharmant och egentligen är vi bara korkade som inte behåller denna till synes välbevarade hemlighet för oss själva.
Måtte aldrig priserna stiga orimligt mycket!
Läs mer om Bergerac här.
Åker ni dit och vill ha ett suveränt bra boende kan La Libertie verkligen rekommenderas!
 |
| Madame Bouché |
Kul läsning och intressanta refelexioner. För min del funkar jag dessutom så att jag gillar "underdogs", det mera jordnära och rustika. Sedan är det ju som du visar med ditt inlägg att det ena behöver ju alls inte utesluta det andra.
SvaraRaderaDet blev en rätt kul jämförelse i alla fall. Ibland är inte svaret givet fast man initialt tror det.
SvaraRadera