Castell'in Villa Chianti Classico Riserva 2006

Ja det har väl knappast undgått någon att vi har en förkärlek för Chianti och sangiovese. Inte heller är det någon hemlighet att vi önskar varsam och genomtänkt fathantering som gjuts ihop med druvkaraktären och framhäver de goda egenskaperna i stället för att bedöva lukt- och smakreceptorer med oproportionerligt hög andel nya fat och rostad ek.

Castell'in Villas bas-chianti är vi mycket förtjusta i. Traditionell Chianti Classico med enorm kvalitet, drickbarhet och användbarhet till ett mycket bra pris. Nu tar vi oss an deras riserva från det goda året 2006.
Även denna är gjord på 100% sangiovese men druvorna plockas från egendomens bästa lägen. Lagras 3 år på slovenska 78hl botte.

Klart och medeltransparent rubinrött. Vilken god barbaresco, utbrister C spontant efter en första sniff och klunk. Därefter smyger de mångfacetterade intrycken sig på. Här finns visserligen lite jordgubbar och inte så lite järnmineralitet med gamla syltburklock och man kan nog ana en skvätt blomvatten med rosor men det är ändå körsbären som dominerar doftbilden. I nästa ögonblick framträder rosmarin och andra örter och  därefter hittar vi både nypon och svart te. I munnen är det snarlikt men körsbären framträder något tydligare och är närmast maraschinolika stundtals. Tämligen slankt med bra ryggrad av hög syra och rikligt med pulvriserade tanniner. Plötsligt kommer ett stänk av tryffel. I nästa sekund känns en bra brunello inte alls avlägset. De olika smaksensationernas variabilitet  och ändå balans och samstämmighet mellan doft och smak vittnar om ett högkvalitativt vin om än inte lika saftlikt lättdrucket som dess lite enklare syskon.
91++


Eller för att citera en kommentar till inlägget om deras bas-CC:
"bara att hålla med...hur bra som helst.
klunk...klunk...klunk.
och vill man gå upp lite i komplexitet...testa deras riserva.
klunk...ananlysera...klunk...fundera."


Blindmedprovaren hamnade f ö mitt i Chianti ändå till slut och det är just det här som är så spännande med vin.
Som vi sagt förr. Sangiovese goes nebbiolo goes pinot goes nerello mascalese goes nebbiolo och tillbaka till sangiovese.
Plötsligt vävs allt ihop till en komplex helhet där man får svårt att klassificera varje intryck för sig och slutligen inser att det inte heller spelar någon roll.

Ja det här kostar drygt hundringen mer än basversionen och det vi får är just komplexiteten men inte minst en lagringsduglighet, ja förutom den höga kvalitén då. Vi tänker att det här nog kan hålla i minst 10 år till utan att tappa ansiktet.