Skånska viner och vingårdar

Redan på 1700-talet odlades det vin på Malmöhus slott. Vinmakeriet försvann på något sätt och så småningom blev det förbjudet innan det 1999 åter blev tillåtet att odla vin i Sverige.
Murre Sofrakis och Lena Jörgensen från Klagshamns vingård som gästar Munskänkarna på hemmaplan, dvs i Malmö, berättar att den första egna årgången var 2002. Filosofin var och är att använda så lite tillsatser som möjligt i vinet, men man har tvingats öka svavelhalten efterhand då hållbarheten trots allt blev för låg de första åren. Fortfarande använder man ändå väldigt lite bekämpningsmedel som sprutas endast vartannat år. Att jämföra med genomsnittet i Frankrike som ligger på c:a 15 besprutningar per säsong. Trots att vinodlingarna endast utgör 7% av totala arealen i Frankrike används 33% av den totala mängden bekämpningsmedel inom vintillverkningen. Allt enligt Murre.

Fortfarande är den svenska vinodlandet i sin linda och det svala klimatet ger en stor årgångsvariation. 2009 anses som den bästa medan 2010 kanske är den sämsta årgången åtminstone i Klagshamn som vinifierar sina druvor i Åhus och sedan nyligen även på Flädie vingård utanför Lund. Det verkar finnas ett tätt samarbete mellan vingårdarna och en prestigelöshet och ödmjukhet som är befriande.
Av den totala svenska vinarealen på 80 ha ligger de flesta vingårdar i Skåne men den största enskilda vingården har 8 ha vinmark och finns på Öland. Solaris är dominerande druvsort (c:a 80%) med kändisar som riesling, muscat ottonel och pinot gris i släktträdet. Tidigt skördad solaris ger toner av muscat och fläder, lite senare mer sauvignonkaraktär och vid ytterligare sen skörd får man nästan honungsaromer och tropisk frukt i doft- och smakspektrat.

Vi får prova 5 olika viner från 2010 och 2011. Kvällens viner har inte varit helt lätta att få tag på. Produktionen är liten och tillverkarna har inte velat släppa sina bättre årgångar för provning vid detta tillfälle. Konstigt att man inte vill göra mer reklam för sig. Hursomhelst en trevlig möjlighet att få prova närproducerat vin.
Vi högaktar eldsjälarna bakom.

Kullahalvöns vingård Solaris 2010, Wingardium
Kvällen första blev också kvällens bästa i vårt tycke. Mousserande gjort på klassiskt vis. Dosage 8g/l. Närmast frizzanteliknande bubbel. Ej så stor, torr och något dammig doft med fläder och lite krusbär. Friskt i munnen med bra syra men något syntetisk frukt. Tyvärr hög prislapp vilket man förstår utifrån tillverkningen som är all handmade i små kvantiteter.

Per Ols Råsa 2010, Österlenvin

Jordgubbssaft, lim och lite gammeltyskvibbar enligt någon. Bra syra men lite träigt och kanske på gränsen till oxidativa toner. Inte heller så mycket frukt kvar. Lär vara gjort för tidig konsumtion.

Domän Sånana Claré 2011, Domän Sånana

Kvällens enda röda. Gjort på 83% Rondo, 11% Regent och 6% Sirané. Mörka något omogna bär med en touch av grön paprika. Svamp, svaga jordtoner, fönsterkitt och lösningsmedel men tyvärr också lite Salubrin. Försvinner snabbt ur munnen. Det här är tyvärr inte gott. 2009 lär ha fått pris. Det varierar som sagt.

Solaris 2011, Arilds Vingård

Här har vi fläder och svarta vinbärsblad i både näsa och mun. Även niveakräm och en lätt ekton med svag slutbeska. Bra syra och hyfsad frukt. Sauvignon blanc meets gewürztraminer light.

Interkardinal Solaris 2010, Vingården i Åhus.

Egna druvorna från Klagshamn har fått lära känna ettåriga begagnade franska ekfat under 9 månader. Bekantskapen kunde varit ännu kortare i vårt tycke, så hade det här kunnat bli riktigt bra. Svarta vinbär, persika, nektarin men tyvärr lite väl överskuggat av dill, vanilj och kolafudge. Men visst får man lite bordeauxvibbar - eller...

Som sagt, vinodlingen är fortfarande i sin linda vilket märks på kvalitén åtminstone på dessa enligt uppgift sämre årgångar. Fast visst imponeras man över människorna bakom och deras hängivenhet. Det känns rätt stort att dricka ett Malmöitiskt vin och framtiden kan bli mycket intressant.
Men hur är det egentligen? Tillhör Sverige Nya eller Gamla världen? Kanske Nya Gamla världen?